Bakgrund Den blodiga dagen på Stortorget… Den 8 november 1520 vid middagstid – lunchtid skulle vi säga idag, blev oron stor på Stockholms Stortorg. På morgonen hade den nykrönte kungen Kristian av Danmark och Sverige utlyst undantagstillstånd genom trumpetsignaler. Ingen fick gå ur sina hus. Så öppnades Slottets portar och ett stort antal högt uppsatta personer fördes ut av soldater. I spetsen såg man två biskopar, Mattias och Vincentus. Nu var utegångsförbudet upphävt och folk samlades på torget med undran och oro. En Dansk rådsherre läste med bestämd och myndig stämma upp anklagelseakten och domslutet: förbrytelse och kätteri. Några år tidigare hade Ärkebiskop Trolle avsatts och hans borg, Stäket rivits. Nu hade den av Kung Kristian återinsatte Trolle krävt hämnd för detta, de anklagade dömdes av en domstol på slottet. Biskop vincent ropade: - Lögnare och förrädare är ni, både Kung och Ärkebiskop. Andra nedkallade himlens straff över tyrannanen Kristian, föga lyssnade Kung och Ärkebiskop. Bödeln Jürgen Homoth i sin huva började sitt blodiga arbete. Först avrättades Biskoparna, sedan fjorton höga Adelsmän  och tillslut en skara av stadens Borgare. Enlig ögonvittnet Olaus Petri avrättades sammanlagt 50 personer, enligt andra var det 94 personer. Kropparna fick ligga kvar på torget till 10 november och rännilar av blod och lerigt vatten rann utför Kåkbrinken i den ångestfuktiga novemberkölden.

Bakgrunden till Stockholms blodbad var att 1520 hade den Danske Kung kristian hävdat sin rätt till den Svenska kronan. Genom Kalmarunionens traktat hade Kristian kung av Danmark även rätt till vår svenska Kungakrona, Kristian erövrade Sverige och även Stockholm som försvarats av den stupade riksföreståndarens hustru Kristina Gyllenstierna. Kristian kröntes i Storkyrkan och hyllades, om än misstänksamt som svensk Kung av Stockholmarna. Kungen lovade att allt gammalt groll skulle vara glömt och bjöd på festmåltider i flera dagar på Slottet. Mitt under festens glam kräver Ärkebiskop Gustav Trolle gottgörelse för sin avsättning och Stäkets Borg. Kristina Gyllenstierna överlämnar då Riksdagsbeslutet med åtgärderna mot Trolle. Kung kristian hävdar  att dokumentet är ogiltigt när undertecknarna av Riksdagsdokumentet  är lysta i bann av Påven, och som ”kristlig” kung måste han verkställa guds straff. En andlig domstol tillsätts och undertecknarna till Riksdagsbeslutet åtalas – alla utom en – Biskop Brask, som lagt in en lapp  i sitt sigill: härtill är jag nödd och tvungen – Brasklappen var uppfunnen! Övriga dömdes till kätteri, straffet var döden. Kungen skulle som ”kristlig” furste verkställa domen, han utnyttjade hänsynslöst Trolles klagomål för att förinta sina motståndare i Sturepartiet. Och så blev det blodbad, i Sverige fick han namnet kristian Tyrann. I Danmark den gode bl.a. för hans skyddande av bönder. Text av Erland Ros.